Vid en abort tas alltså fostret ut ur livmodern antingen på kemisk eller kirurgisk väg. I Sverige för att sedan “stillas” av sig självt om inte fostret dött av själva ingreppet/medicineringen. I vissa länder “stillas” först fostret genom en kemikalieinjektion innan uttagandet. Fråga: Har fostret vid 18 veckor en tillräckligt utvecklad hjärna med baby-mänskliga förmågor eller är det en strukturerad cellklump utan medvetande?
Varför har Sverige valt att låta fostret “bli stillad” genom att beröva det miljön där det kan leva i stället för att stanna hjärtat innan ingreppet? Är det för att åldersbestämningen kan vara felaktig och fostret när uttaget gjorts visar sig vara ett livsdugligt 23 veckors liv som bör få en chans? Eller sneglas det på att även ett 18 veckors foster kan vara medvetet och att det får bli “stillat av försummelse” i en skål snarare än genom en injektion där någon måste hålla i kanylen? Dessa frågor är besvärande som så många andra i ämnet.
Emellertid, enligt den medicinska bedömningen av läkare med stor erfarenhet är det fullständigt osannolikt att ett 18 veckors foster på något sätt skulle vara medvetet – hjärnan är helt enkelt inte utvecklad vilket även forskning har visat. Även om smärtimpulser uppstår och orsakar automatisk respons så saknas evalueringsmekanismer. Abort som den utförs i Sverige är alltså inte “dödande av mänskligt liv” utan avslut av omedvetna förstadier till mänskligt liv. Vore det inte bra om en konsensus baserad på denna insikt kunde få bli sista ordet? Alla är väl medvetna om hur svåra dessa frågor är. Att förstadierna till människan blir berövade möjligheten att att utvecklas till vad biologin har “avsett” är tillräcklig sorg (liksom även tillfredställelse) hos den som avbryter graviditeten men är inget lidande för fostret varken före, under eller efter proceduren.
Till sist en liten avledare: Djuraktivister påpekar att det rutinmässiga dödandet av fullt utvecklade grisar för vår mathållning borde vara det verkliga moraliska dilemmat. Grisen är inget förstadium till något och kan jämföras med en nyfödd människa minus dennes utvecklingspotential. Men blev vi inte människor just genom proteinrik kost när det begav sig? Vissa antropologer hävdar t.o.m. att det verkliga människoblivandet, d.v.s. vår utvecklade hjärna inte hade kommit till om inte växlingen fram och tillbaka mellan proteinrik föda och kompetensen för jakt hade ställts till det naturliga urvalets förfogande. “En får int va blöt”, som Lars Ekborgs skogshuggare sa.